Hydrofobiskt ytskydd med nanopartiklar
Innan pensioneringen jobbade Ulf Påhlsson länge på Vägverket. De sista tio åren höll han mycket på med vägutrustning, bland annat kantstolpar. De tvättades en gång om året, men verket bestämde att det skulle sluta med.
- De blev då allt smutsigare, framförallt under den tid på året då de behövdes mest. Jag började då fundera på om det var möjligt att hitta något material som kunde göra stolparna renare. Efter ett tag ringde en man med en produkt som var smuts- och vattenavvisande, berättar Ulf Påhlsson.
Ulf Påhlsson testade produkten. Första testet gick sådär. Men de fortsatta testerna gav väldigt bra resultat, enligt Ulf Påhlsson, bland annat på toaletter på rastplatser, som snabbt blir smutsiga och luktar illa.
- När vi behandlade toaletterna försvann odören och båsen blev mycket enklare att tvätta. Vi gjorde då ett större försök på kantstolpar. Det gick också alldeles utmärkt. Trots kostnaden skulle det gå att räkna hem investeringen.
Vägverket skrev då in i sina riktlinjer för upphandlingar att toaletter på rastplatser skulle behandlas så att de blev smuts- och vattenavvisande.
Utan eldsjäl, inget driv
I den vevan gick Ulf Påhlsson i pension.
- Då gick det som det brukar. Finns det ingen eldsjäl som driver på så förfaller saker efterhand.
Agenten med produkten behövde hjälp, så Ulf Påhlsson startade ett eget företag i Borås - UCP Utveckling AB. Han fortsatte att bearbeta Vägverket och fick också några lokala skolor att pröva produkten, med bra resultat. Men det slutade ändå med att de alla sade ”Nej, vi gör som vi alltid har gjort”.
Ulf Påhlsson var på väg att ge upp när han kom i kontakt med Tommy Thörn, eldsjälen bakom Ytskyddsdagarna - tvådagarskonferensen i Göteborg. Då beslöt han att ge det hela en chans till och höll därför en föreläsning på en av scenerna i Göteborg i januari i år.
Det gav en del nya kontakter på företag och kommuner, och så Vattenfall, som han har skickat information till och nu ska prata vidare med.
- Det sorgliga är att trots att produkten fungerar så fantastiskt fint så är det svårt att sälja in en ny produkt utan en massiv reklamkampanj. Kommuner hänvisar en ofta till de entreprenörer de använder i dag, men de har kontrakt som bara löper på några år. Vem vill investera i en produkt, utan att få fullt betalt för arbetet, då det är först nästa entreprenör får nytta av jobbet som lagts ner? Ingen.
Kisel är basen
Produkten, som görs av ett tyskt företag, kan sägas vara ett nanomaterial, men ändå inte, vilket förklaras om en stund. Grundingrediensen är kisel – naturens vanligaste grundämne. Medlet härdar direkt och nanopartiklarna klustras. Det finns två varianter, en för sugande ytor och en för hårda ytor. Vid rengöring spolas ytan med vatten, men inte under hårt tryck.
- Nanobeteckningen är egentligen felaktig, för mängden nanopartiklar är så liten att medlet inte lever upp till EU.s beteckning för nanomaterial. Den variant som är för hårda ytor innehåller mindre än en procent nanopartiklar. Bärare är en alkohol. Alkoholen behövs för att medlet ska flyta ut och vara lättare att stryka på. I den andra varianten, för sugande ytor, är bäraren vatten.
Nanomaterial var väldigt i ropet för åtta, tio år sedan, sedan började det gå rykten om att de kunde var lika farliga som DDT. Det gav nanomaterialen en uppförsbacke.
- Det var skrämselpropaganda, men sådana rykten har en tendens att leva kvar länge. Den rätta beteckningen för produkten är nog att det är ett hydofobiskt material, alltså ett smuts- och vattenavvisande material.
Det finns andra hydrofobiska produkter på den svenska marknaden. U&D har skrivit om en annan sådan produkt tidigare.
Christer Åkerlundh
Artikeln är en del av vårt tema om Ytskydd.
