När Underleverantörsbarometern för kvartal 2 presenterades den 30 augusti konstaterades det att 66 procent av de svarande företagen anser att tillgången på utbildad arbetskraft är ett problem – den högsta procentsiffran sedan mätningarna började 2007. Företagen ser nu kompetensbristen som ett hot mot deras tillväxt.

Under hela 2018 har jag intervjuat unga människor till U&D:s serie ”Ung inom UH”. En fråga som jag ofta har ställt till dem är: Hur ska svensk industri göra för att locka till sig ungdomar?

Viktoria Johanssons, som är den sista unga förmågan i serien, i detta nummer av U&D, svarar så här:

”Jag tror att det handlar mycket om att informera och våga ta in sommarjobbare, praktikanter och trainees. Jag tror att många skulle tycka att underhåll är intressant och spännande om de bara får reda på vad man jobbar med där. Tyvärr har underhåll lite dåligt rykte, som något gammalmodigt. Man kanske inte tror att underhåll innehåller så mycket ny teknik som det gör”.

Svensk industri måste därför promota sig bättre och visa vad dagens underhållsarbete faktiskt handlar om, menar hon. ”Jag tror många företag fokuserar främst på produktion. Det är lättare att få unga att förstå vad produktion innebär – det är råvaror in och produkter ut. Men underhållet är så viktigt för att få produktionen att fungera att det måste man informera bättre om”.

Hennes erfarenhet är att företagsledningar och -styrelser kan se underhållet som något sekundärt. Det behövs ett förändrat tankesätt överlag på företagen, tycker hon.

Även utbildningarna behöver förändras, menar hon. Under hennes ingenjörsutbildning var det mycket inriktning på konstruktion och produktion. ”Underhållet glöms av lite, trots att det borde vara kärnan i en maskinutbildning. Därför är det inte så underligt att folk söker sig till produktion när de fått sin examen”.

Kloka ord av en 27-åring.

Det som har slagit mig när jag har jobbat med serien ”Ung inom UH” är att många av de intervjuade har gjort kometkarriär. Det har fått mig att fundera.

Tänk om det är så att det delvis är kompetensbristen som ligger bakom den här snabba karriärgången, så att när företagen väl får fatt i en ung människa skjutsar de snabbt fram dem i chefspositioner.

De unga som jag har intervjuat tycks alla ha klarat de förväntningarna och kraven bra, men tänk om det finns andra unga som inte gör det och som känner sig pressade att ta på sig en ”kostym” som de egentligen innerst inne inte vill bära. Hur går det för dem? Hur mår de?

Det kanske inte alls är så här. Jag vill bara uttrycka en förhoppning om att företagen är varsamma med de unga människor som satsar på underhåll och ger dem all den coachning och tid som behövs för att de ska växa in i yrket i en takt som gör att de vill stanna länge.

De unga är vår viktigaste framtidsresurs.

Christer Åkerlundh

Artikeln är en del av vårt tema om Ledare.