Titthålskirurgi för gamla byggnader
Av militärstrategiska och handelsmässiga skäl har människan i alla tider föredragit att bygga sina byar och städer i kustnära lägen, där man har kunnat bygga hamnar.
Eftersom marken där ofta består av lösa leror var man tvungen att påla innan man byggde husen. Pålarna var då oftast av trä eftersom man tidigt förstod att trä under vatten har väldigt lång livslängd.
Problemet var att 1960-talets urbanisering sänkte grundvattennivån i städerna på grund av dränerande tunnelarbeten och att allt större ytor hårdgjordes, vilket gjorde det svårare för regnvatten att sippra ner i marken och fylla på grundvattenförrådet.
De översta delarna av de gamla träpålarna hamnade därmed ovanför grundvattenytan. Eftersom pålarna då kom i kontakt med luft fick rötsvamp fäste. Tillsammans med bakterier bröt svamparna ner träet och byggnaderna började få allvarliga sättningsskador.
För att rädda byggnaderna utvecklades olika grundförstärkningstekniker. Ofta handlade det om att slå ner nya pålar, av stål, under befintliga byggnader. Eftersom dessa arbeten krävde stora ingrepp i fastigheterna måste hyresgästerna evakueras.
SJ-anställd klurade
- I slutet på 1970-talet började en geotekniker på SJ, som hette Allan Jerbo och hade hand om frågor som korrosion och röta, att klura på hur man i stället skulle kunna stoppa den mikrobiella nedbrytningen av träpålar, berättar Karl-Magnus Bandh, avdelningschef på WSP.
Eftersom klassiskt träskydd var att använda borater, det vill säga bor-syreföreningar, började han testa att infiltrera ner vattenlösningar med borater kring träpålar. Han utvecklade en produkt som han döpte till Jerbor. I början av 1980-talet blev Jerbor kommersiellt gångbar.
- Man började framförallt använda metoden i Göteborg, eftersom det finns väldigt mycket träpålar där.
Problemet var att man ofta fick komplettera Jerborinfiltreringen med olika tätningar runt byggnaderna för att hålla kvar borlösningen. Ofta gjorde man tätningarna med bentonitlera, som sväller och blir väldigt tät när den kommer i kontakt med vatten.
Allan Jerbo började jobba på Kjessler & Mannerstråle, som köptes upp av J&W, som i sin tur köptes upp av WSP. Därför blev Jerbor en WSP-produkt.
Svampen svälts ut
- I början av 1990-talet kläckte vi idén att tillsätta bentonitlera som ett förtjockningsmedel i borlösningen. Vi testade lösningen i olika projekt, bland annat i Venedig.
I början på 2000-talet släpptes den utvecklade produkten under namnet Eurobor.
-Det fiffiga med produkten är att man utöver den kemiska effekten, där lösningen sugs upp i träet och dödar rötsvampen, även får en långtidseffekt. Boraterna binds till cellulosamolekylerna i träet, alltså sockret. Och det är sockret som är maten för mikroorganismerna.
Så även om borlösningen inte lyckas döda all rötsvamp initialt så ”svälter” man ut svampen på sikt.
- En tredje effekt är att bentoniten, när den sväller, fyller upp alla hålrum kring träet och gör miljön syrefattig. Och det var ju syretillförseln, vid grundvattensänkningen, som var det ursprungliga problemet. Det var syret som gav rötsvamparna fäste och satte igång nedbrytningen av träet.
Har CMR-klassats
Finns det ingen nackdel?
- Inte som jag ser det. Men det som är jobbigt för oss är att EU på senare år har klassat boraterna som reproduktionstoxiska. Studier har visat att djurs reproduktion kan störas om man matar dem med betydande mängder borater. Av försiktighetsskäl har man översatt resultaten till människan. Boraterna har därför placerats i CMR-klassen – ämnen som bedöms vara cancerogena, mutagena och reproduktionstoxiska.
Det har gjort vissa kunder tveksamma, men Karl-Magnus Bandh ser ändå inget alternativ.
-Produktionen av stål och betongpålar orsakar så stora koldioxidutsläpp så ur miljösynpunkt är det ändå smartare att använda vår metod.
Så vad befinner ni er i för läge i dag?
-2012 fick vi Jerbor, som koncentratet av den verksamma fungiciden kallas, godkänd som fungicid av kemikalieinspektionen i Sverige och Finland efter en stenhård prövning som pågick i flera år, där vi var tvungna att visa att produkten kan leva upp till olika effektivitets-, miljö- och hälsokrav.
Christer Åkerlundh
Artikeln är en del av vårt tema om Ytskydd.
