En annan stor förändring i SS-EN 62256 finns i avsnittet om hur man bedömer turbinens skick. Det har arbetats om rejält och vägledning om bland annat buller och galvanisk korrosion har tillkommit.

I standarden finns flera tabeller med listor över vad man bör inspektera och varför. Där anges också vad man särskilt bör mäta eller vara uppmärksam på. Dessa tabeller utgör en rätt stor del av standarden och de är grundligt genomgångna, kompletterade och förtydligade jämfört med i den första utgåvan. De har också samlats i en egen bilaga och för att bli mer överskådliga. Bilagan är en vägledning som kan anpassas efter omständigheterna i det enskilda fallet.

För att underlätta för användaren finns i den nya utgåvan också en bilaga med exempel på bedömningar av i synnerhet löphjul, stagring och ledskenor. Även litteraturlistan har utökats.

Det har gått nio år sedan den första utgåvan kom och förutom de större ändringar som nämnts, har texten ändrats och kompletterats på flera ställen. Syftet med standarden är detsamma som tidigare, nämligen att vara till hjälp vid identifiering, bedömning och genomförande av projekt för att rusta upp vattenkraftmaskiner och förbättra deras prestanda. 

Standarden kan användas av anläggningsägare, konsulter och leverantörer för att bestämma och ange upprustningsbehovet och arbetets omfattning och vid bedömningen av resultatet.

Den är tänkt att vara ett stöd i beslutsprocessen och en källa till information om upprustning. Samtidigt kan den visa på de viktigare milstolparna i arbetet och på vad som särskilt bör beaktas i beslutsprocessen.

SS-EN 62256 är en internationell standard från IEC som antagits som europeisk standard i CENELEC och fastställts som svensk standard av SEK Svensk Elstandard.