Att gemensamt komma överens om tekniska beskrivningar och vägledningar – standarder – är visserligen väldigt modernt, och nödvändigt på många områden, men nytt är det inte. Standardiseringsorganisationen SEK Svensk Elstandard fyller 110 år i år och verksamheten har från början varit internationellt inriktad.

De vetenskapliga framstegen började under 1800-talets andra hälft omvandlas till produkter och då behövdes gemensamma tekniska regler och anvisningar. På elområdet var det helt klart att de måste skrivas i internationellt samarbete. Så 1906 bildades den internationella föreningen IEC, the International Electrotechnical Commission.

Medlemskapet i IEC skulle inte vara personligt, utan medlemmarna i IEC skulle vara särskilda elektrotekniska kommittéer i de olika länderna. Dessa skulle då samla intressenterna, dvs industri, vetenskap och myndigheter, i respektive land. I Sverige fanns redan en organisation i Svenska Teknologföreningens sektion för elektroteknik, som skrev och gav ut tekniska rekommendationer och rapporter. Den beslöt, faktiskt efter viss tvekan, i april 1907 att bilda den Svenska Elektrotekniska Kommittén, SEK.

IEC var banbrytande och konceptet har, med en del anpassningar, hållit i mer än ett sekel och har överlevt två världskrig. SEK kom att ha ett nära samarbete med Elektriska Standardiseringskommittén som bildades 1919 och som enbart arbetade på det nationella planet. Åtta år sedan formaliserades samarbetet och 1938 slogs de ihop till Svenska Elektriska Kommissionen, SEK.

Sedan 1928 gav man ut Svensk Elektroteknisk Norm, SEN, som gröna häften i A5-format. Liksom SMS, Sveriges maskinindustriförenings Standardiseringsorganisation, och andra liknande organisationer inom andra branscher, slöt SEK avtal med Svenska Industriens Standardiseringskommission, SIS, som grundats 1922 för att vara centralorgan för standardisering i Sverige. SEN från SEK kunde därigenom också få status som svensk standard. SEK var också med 1960 och bildade den europeiska standardiseringsorganisationen CENEL, som 1973 ersattes av den nuvarande CENELEC.

En stor förändring skedde 2001 när hela den svenska standardiseringen gjordes om för att få samma struktur som den internationella och europeiska. Det innebar att alla branschstandardiseringsorgan gick upp i SIS, Swedish Standards Institute, utom SEK och ITS, IT- och Telekomstandardiseringen. De båda förblev självständiga och fortsatte att vara medlemmar i IEC och CENELEC respektive i ETSI. Samtidigt fick SEK och ITS rätten att fastställa och ge ut svensk standard inom sina områden. Därmed fick standardiseringen i Sverige den form den har idag, med tre självständiga och jämställda standardiseringsorganisationer: ITS, SEK och SIS.

Till hundraårsjubileet 2007 bytte Svenska Elektriska Kommissionen namn till SEK Svensk Elstandard. Svensk Elstandard för att bättre markera arbetsområdet och SEK för att knyta an till historien.