– Värmeböljor kan dyka upp relativt oväntat. Då hinner man inte acklimatisera sig eller ändra rutiner tillräckligt snabbt. De första 1–4 exponeringsdagarna brukar därför innebära störst risk för värmeskador, säger Kalev Kuklane, universitetslektor vid institutionen för Ergonomi och aerosolteknologi på Lunds universitet, som under seminariet presenterade den nya kunskapsöversikten "Värmestress i arbetet".

Hetta i arbetsmiljön och den värmestress som skapas är ett välkänt fenomen i vissa industriella miljöer såsom stålverk och gjuterier. Där är arbetsmiljön varm året runt. Men en arbetsmiljö kan även påverkas tillfälligt av klimat och andra mindre kända faktorer. Till exempel kan arbeten som innebär att skyddskläder måste användas ge ökad värmestress, även vid måttligt förhöjd omgivningstemperatur.

– Varmare klimat och värmeböljor kan påverka bredare grupper av arbetare väldigt direkt. Det kan handla om trädgårdsarbete eller arbete vid vägbyggen utomhus under sol. Hög arbetsintensitet ökar på värmen ytterligare. Men även indirekt värmepåverkan kan ske för personer som jobbar i exempelvis ett varmt kontrollrum eller om förutsättningarna för återhämtning efter arbetsinsatsen i en sådan arbetsmiljö är begränsad, säger Kalev Kuklane.

Bengt Järvholm, professor i yrkes- och miljömedicin vid Umeå universitet, redogjorde på seminariet för kunskapsöversikten "Värmebelastning i arbetet vid nedsatt hälsa", som kommer i augusti. Han berättade att personer med vissa sjukdomar som är relativt vanligt förekommande i arbetslivet, är särskilt känsliga för värmestress.

– Det kan handla om sjukdomar som till exempel hjärt-lungsjukdom, njursjukdom, multipel scleros (MS) och diabetes. Personer med dessa sjukdomar har mycket mindre tolerans mot värme. Dessutom visar forskningen att vissa läkemedel kan öka känsligheten ytterligare, likaså alkohol.