Samtal tidigt en morgon vid frukostbordet hemma.

Hustrun: Har du sett den här annonsen? ”Tillverkning av ytbeläggningsprodukter”. Är det inte sådant du skriver om?

Jag: Jo, det är det. Vi har en stående sida i tidningen som handlar om just ytskydd. Jag får titta. Jaha, det är en kungörelse om ett nytt företag som ska starta. Det måste jag klippa ut.

Hustrun: Du ser, jag hjälper också till med U&D!

Jag: Ja, det är bra.

Hon bläddrar vidare i morgontidningen.

Hustrun igen: Här då? ”Uppgradera ditt enskilda avlopp”.

Jag: Nä, det är inget för U&D. Vi skriver visserligen om VA men den där annonsen handlar om enskilda hus på landet. Jag skriver om infrastrukturen i stadsmiljöer. Men tack i alla fall.

Varför återger jag den här episoden?

Därför att det handlar om engagemang. Att jag har fått det här jobbet som chefredaktör och ansvarig utgivare på U&D engagerar min familj. Och det engagemanget känner jag igen från underhållsbranschen.

De underhållschefer, underhållstekniker och leverantörer av reservdelar och UH-utrustning som jag har hunnit få kontakt med under mina två första månader på jobbet har alla varit väldigt engagerade i det de gör. Och de som lanserar nya produkter är väldigt stolta över det och vill verkligen att deras nyheter ska få göra nytta där ute på fältet.

Det här engagemanget har imponerat på mig. Även om jag ännu inte förstår allt som dessa yrkesmänniskor berättar för mig, eftersom jag är så ny i branschen, så förstår jag verkligen den känsla de bär på.

Jag tycker därför det är sorgligt att flera har vittnat om att de får bedriva rena rama lobbyverksamheten för att ”sälja in” företagets underhållsbehov till ledningen. Ett behov som ledningen egentligen borde vara väldigt lyhörd för eftersom den har det yttersta ansvaret för företagets väl och ve.

Den lobbyismen är inte lätt, för, som en person konstaterade nyligen, UH-tekniker är experter på underhållsfrågor, men de är i regel inte lika bra på att kommunicera. ”Och den som inte hörs och syns blir inte sedd”, var hans slutsats.

En mycket klok iakttagelse som pinpointar ett av de stora problemen på många svenska företag i dag. De som sitter på pengabörsen, och som fattar alla strategiska beslut på företaget, har inte det rätta kunnandet för att kunna fatta de nödvändiga UH-besluten. Och de som den kunskapen på företaget kan inte alla gånger förmedla behoven uppåt.

Det är allvarligt.

Utvecklingen går snabbt nu. Vi går mot en tid när alla förväntar sig service dygnet runt, alla dagar om året. De företag som inte kan leverera det, på grund av bland annat produktionsstopp och långa stopptider, kommer att få det väldigt svårt.

Det är vinna eller försvinna som gäller nu.

Christer Åkerlundh