Nytt år nya utmaningar.. Ibland så tvingas man att ta beslut rörande underhåll på det privata planer, något som ni alla läsare säkert har erfarenhet av. Skall bilen servas nu då det är dags eller skall vi vänta en månad eller två till dess att det ekonomiska hålet efter jul fyllt igen. Skall vi måla om huset eller står sig den gamla färgen ett år till. Själv bor jag i en lägenhet som fyller tolv år. Underhållet få själva fastigheten är inget problem men tolv år verkar vara den inbyggda livslängden på vitvarorna. Först tackade tvättmaskinen för trogen vänskap och dog. Därefter tog micron adjö och försvann in i mörkret, tätt följd av torktumlaren som loggade ut i evigheten fulla blöt tvätt. Nu visar spisen tydliga sjukdomstecken som förebådar en snar död för denna trogna kamrat på den kulinariska stigen. Nu väntar vi med spänning på hur de första tecknen på att diskmaskinen tänker pensionera sig.

Givetvis blir den första reflektionen att grejerna skall lagas! Jag försökte faktiskt fixa tumlaren själv men tydligen var det multipla fel det hjälpte inte att bara byta brytrullen till drivremmen. Så det har blivit ett antal turer till olika försäljningsställen. Då börjar det knepiga, köpa billigt, mellannivå eller dyrt? Det är då det börjar tangera det som är en av våra professionella strängar; livstidkostnadsanalysen.

Hur gör man en livstidskostnadsanalys på vitvaror. Inköpspriset och funktionaliteteten är tydliga, energiförbrukningen är ett konkurrensmedel så den är tydlig, men hur är det med livslängden. Hur skiljer sig livslängden på en ”dyr” och ”billig” maskin? då jag frågar så får jag minst sagt svävande svar alltid baserade på tyckande om ”kvalitet”. Troligtvis skiljer sig den tänkta (designade) livslängden mellan den ”billiga” maskinen och den ”dyra” men hur mycket? Skillnaden mellan den ”medeldyra” maskinen och det dyra märket, beror den på att jag betalar för ”image” om kvalitet? Det känns som det är rimligt att säljarna öppet skulle redovisa tänkt livslängd givet ett antal förutsättningar. Den ena gång jag fått någorlunda initierade svar var när jag köpte motorsåg, säljaren hade både kunskap och koll på dessa frågor.

Inom industrin händer det att vi ser LCC-analyser när man gör investeringar, de är visserligen av något ojämn kvalitet men de görs ibland. Inom offentlig sektor så borde LCC-analyser vara obligatoriska då större investeringar görs. Orsaken är att inom offentlig sektor styrs av LoU (Lagen om offentlig upphandling) och LUF (Lagen om offentlig upphandling i försörjningssektorn). Jag har genom åren hör många många klaga över att LoU och LuF tvingar dem att handla system, maskiner och utrustning till ”lägsta pris” vilket visar på okunskap hos många av dem som arbetar i offentlig sektor. Utvärderingskriteriet vid ett inköp kan givetvis vara lägst pris men det kan också vara sammansatt av flera delkriterier som viktas mot varandra. Lägsta pris kan mycket väl vara lägsta livscykelkostnad istället för lägsta inköpspris. Här är det betydligt enklare att få ut leverantörerna på banan än när vi köper tvättmaskin. I en upphandling så är det inte orimligt (eller ovanligt) att en leverantör redogör för framtida driftsäkerhet, underhållskostnader, tid för reparationer utifrån underhållsmässighet, tillgång till reservdelar etc. Detta ger ett beslutsunderlag som blir genomarbetat och sätter hela livstidskostnaden i fokus inte bara inköpspriset.

En intressant aspekt är också livslängden på elektronik och styrsystem.
Produktcykeltiderna på styrsystem och elektronik är mycket kortare än på mekaniska komponenter. En styrsystems generation varar kanske 8-10 år. Därefter håller leverantören reservdelar i ytterligare 6-8 år. Köper vi en utrustning i mitten på produktcykeltiden så kan det vara så att vi är garanterade reservdelar i 12-13 år, kan vara lite kämpigt om vi tänkt oss att nyttja investeringen i 20 år. Jag har träffat mer än en automationsingenjör som är duktig på att jaga reservdelar och komponenter på eBay. Själv har jag investerat i ”dataskrot” när jag var underhållschef för att säkra driften på ett styrsystem som handlades upp alldeles i slutet på systemets livscykel, inte var det billigt heller..

Så kan det bli, ibland är ”att köpa billigt” att ”köpa dyrt”

Per Möller

Idhammar AB