Det virtuella kraftverket var ett begrepp som cirkulerade innan alla började tala om smarta elnät, och som kommit lite i skymundan. Som idé har det dock inte försvunnit. Den ökade andelen generering ute i nätet, tillsammans med nya möjligheter att lagra energi och styra laster, har gjort att konceptet ”det virtuella kraftverket” stärkts.

Virtuella kraftverk ses som en möjlighet att styra och balansera generering, lagring och, i viss utsträckning, förbrukning som kan vara är spridd över ett större geografiskt område. De kräver ingen förändring i infrastrukturen men möjliggör att distribuerad generering aggregeras för att ge en stabil sammanlagd överföring till elnätet.

Men vad är då ett virtuellt kraftverk? Det tycker man från kinesiskt håll att man borde ta sig samman och definiera och beskriva på global nivå. Den internationella standardiseringsorganisationen IEC har därför fått ett förslag från Kina att starta ett arbete med att skriva en standard om detta. Eller rättare, två standarder.

Den ena ska behandla arkitektur och funktionsfordringar, alltså beskriva hur ett virtuellt kraftverk i princip är uppbyggt och vad de ingående delarna har för funktion och uppgifter. Den andra är tänkt att innehålla användningsfall för att underlätta förståelsen och en vidare utveckling av nödvändiga fordringar. Den ska också användas för att identifiera var ytterligare standardisering kan behövas.

Arbetet har antagits av den tekniska kommittén IEC TC 8. Svenska företag, högskolor, myndigheter och organisationer kan delta i arbetet, genom den svenska spegelkommittén SEK TK 8.