Det är i alla fall syftet med ett pågående projekt hos tyska Fraunhoferinstitutet kallat RepaKorr. Inom ramen för detta utvecklas en skyddsfilm som förhindra salt och fukt att komma i kontakt med metallytor som förberetts för ytbehandling men där denna ännu inte applicerats. Syftet med filmen är att göra det möjligt att planera den kritiska perioden mellan ytpreparering och reparations- /underhållsmålning med större precision. Det kommer i sin tur att resultera i ökad kostnadseffektivitet. Den stora utmaningen här är att filmen måste fästa ordentligt mot underlaget, samtidigt som den ska gå lätt att ta bort utan att lämna rester efter sig.

I en annan del av projektet tittar man på att använda drönare för att inspektera vindkraftverks ytbeläggning och på så vis kunna bestämma vilka reparationer som är nödvändiga. Här är utmaningen att klart definiera inspektionskriterier, så att processen kan automatiseras så långt det är möjligt. Idag sker inspektionerna vanligen genom att personal med klätterutbildning och -utrustning genomför okulärbesiktningar, något som är både tidskrävande och farligt.