Tillsammans med E.On har de visat att konceptet fungerar i dagens kommersiella pannor. De nya rönen gör dagens kraftvärmeverk högintressanta både ekonomiskt och klimatmässigt och öppnar även för smartare design i nästa generation.

Upptäckten av hur metalloxiders syrebärande förmåga kan användas i pannor med fluidiserade bäddar har verifierats och skalats upp från forskarnas labb till kommersiell verklighet på rekordtid.

Under hela vintern, från november 2014 till maj 2015, har chalmersforskarna och E.Ons personal gjort långtidsförsök med ett nytt bäddmaterial i en av Sveriges modernaste kraftvärmeverk, Händelöverket i Norrköping.

I en av de fem pannorna, P14, (en fluidbäddspanna på 75 MW), ersattes den normala kiselsanden med ett ilmenitbaserat bäddmaterial. Bäddmaterial i form av sand behövs för att sprida ut värmen och effektivisera förbränningen av avfall och biomassa.

Järntitanoxiden ilmenit och andra metalloxider har en stor fördel jämfört med vanlig sand: de kan bära med sig syre från platser inuti förbränningskammaren som har syreöverskott, till förbränningspunkter där det är ont om syre. När syrebärande bäddmaterial virvlar runt med bränslet blir resultatet att syret sprids jämnt i kammaren.

– Det ger en mängd positiva effekter i ett enda slag, som testerna i Norrköping bekräftar. Förbränningen blir jämnare och effektivare. Pannans verkningsgrad ökar. Utsläppen av kolmonoxid blir radikalt lägre, och askbeläggningarna i pannan minskar, säger Fredrik Lind, doktor i energiteknik och projektledare från Chalmers sida.

– Vi vet nu att vi kan sänka drifts- och underhållskostnaderna kraftigt, sannolikt i de flesta av de tusentals kraftvärmeverk som idag är i drift internationellt, säger han.

Exakt hur stora vinsterna blir är för tidigt att säga, men att det rör sig om en betydligt förbättrad vinstmarginal årligen för varje panna står redan klart. E.On hoppas kunna gå över till det nya ilmenitbaserade bäddmaterialet i två pannor i Norrköping redan under 2015, men har fler anläggningar på tur. Man kommer också att använda den erfarenhet som byggts upp genom åren för att erbjuda ett servicekoncept som möjliggör övergång till det nya bäddmaterialet.

– Detta är den största förbättring som jag har varit med om. Lite som att sätta turbo på processen, säger Bengt-Åke Andersson, adjungerad professor i förbränningsteknik och E.Ons tekniske projektledare, som har arbetat med fluidbäddsteknologi under lång tid.

– En av vinsterna är att kunna elda svåra bränslen som riktigt svåra avfall. Det kommer att bli en vardag i framtiden om vi ska klara våra klimatmål, säger Fredrik Lind.

Idén att pröva metalloxider som bäddmaterial fick professor Henrik Thunman från ett helt annat projekt, där ilmenit användes som katalysator för att rena gas från tjära i Chalmers biomassaförgasare. Plötsligt hade han hittat en lösning på ett problem som hade gäckat Chalmers forskare i årtionden: Hur slippa oförbränt bränsle i en vanlig panna? De första vetenskapliga resultaten publicerades i juni 2013. Sedan dess har forskningen rört sig snabbt mot att bli omsatt i verklig tillämpning.

– Detta visar hur viktigt det är att ha en kritisk massa av forskare och att snabbt kunna skala upp grundläggande och tillämpade resultat. Konceptet är en avknoppning från mer än hundra manår av forskning och de erfarenheter som vi har byggt upp på Chalmers inom energiteknik över de senaste tio, femton åren, säger Henrik Thunman.

Resultaten av fullskaleförsöken publiceras vetenskapligt inom kort.