– Det var första gången vi använt flygplan för att undersöka vårt fjärrvärmenät. Det kostade förstås en rejäl slant men det var värt vartenda öre. Vi hittade närmare 100 misstänkta läckage och det skulle ha tagit månader med våra vanliga metoder, säger Lars Istrell, underhållsansvarig för näten med fjärrvärme och fjärrkyla hos Öresundskraft i Helsingborg.

Kameran ombord på planet var en mycket känslig värmekamera. Den registrerar temperaturskillnader och är synnerligen lämpad att hitta platser där fjärrvärmeledningar värmt upp den omgivande marken. Det kan bero på två saker. Endera har varmt vatten läckt ut eller, vilket är vanligare, så har fukt brutit igenom rörets isolering från utsidan. I båda fallen värms marken upp runt det skadade området. Ett sådant område syns som en stor orange eller ljusgul fläck på fotografiet.

Flygtermografering sker då marken är förhållandevis kall och snöfri. Den sker alltid på natten då solen inte värmer upp marken och skapar varma punkter. Den 25 februari i år var en sådan natt. Sammanlagt togs cirka 6 600 bilder av Helsingborg som sedan monterades ihop till 53 värmekartor. Varje sådan karta omfattar 1500 x 1500 meter.

– Vår leverantör, Sky Movies, behandlar kartorna och märker ut misstänkta områden innan de levereras till oss. Även det sparar tid eftersom vi tidigare varit tvungna att göra analysen själva, berättar Lars Istrell.

Den tidigare metoden bestod i att en kameraman och chaufför körde runt nattetid och fotograferade. Det tog lång tid och var kostsamt med övertidsarbete, fordon och annat. Dessutom var det svårt att komma åt och fotografera innegårdar och andra skymda områden.

– Själva flygfotograferingen tog en natt, bilderna hade vi hos oss två veckor senare.

Den stora fördelen med metoden är underhållsekonomin. Det man sparar på att undvika en enda akutreparation av en fjärrvärmeledning som sprungit läck, kan bekosta tre planerade reparationer i lugn och ro.

– Det kan låta mycket med 100 misstänkta skador på nätet, men jag tänker inte så. Tack vare termograferingen vet vi nu hur många potentiella problem vi har, var dessa finns och ungefär hur stora de är. Därmed kan vi i lugn och ro planera våra insatser på de viktigaste platserna. Hittills har vi reparerat sex av de mest kritiska problemen, detta innan skadorna utvecklats till fullskaliga avbrott. Vi har också kunnat avskriva 18 stycken såsom naturliga orsaker. Alternativet hade varit att inte veta något alls och det kostar garanterat mycket mer, avslutar Lars Istrell.