Ny modell för järnvägsunderhåll
En ny modell som analyserar hur järnvägsspår bryts ner av dynamiska krafter där tåg far fram och som räknar ut hur spårunderhåll blir kostnadseffektivt föreslås i en avhandling. Bra spårkvalitet minimerar risken för tågurspårning och ett effektivare underhåll spar pengar åt staten. Det framgår av en ny doktorsavhandling vid Luleå tekniska universitet med Malmbanan som studieobjekt.
Han har i sin avhandling gjort en omfattande översyn av spårgeometrins nedbrytning och vilka underhållsmodeller som är optimala när det gäller krav på säkerhet i relation till kostnader. Dålig kvalitet på spårgeometri, (spårets vertikala och horisontella position mätt var 25:e cm) leder till säkerhetsproblem, hastighetsminskning, trafikstörningar, höga underhållskostnader och högre nedbrytningshastighet på räls, hjul, växlar etcetera. Han har också utvärderat Trafikverkets underhållsstrategi i avhandlingen.
Järnvägsbranschen är idag en avreglerad, konkurrensutsatt sektor med begränsad budget. Samtidigt riktas allt högre krav på sektorn om t ex fler tåg, högre hastigheter och högre axellaster.
- Dessa krav leder i sin tur till högre slitage på järnvägen och högre underhållskostnader, säger Iman Arasteh Khouy.
Optimalt underhåll inom ramen för en kostnadseffektiv gräns är därför fokus i avhandlingen. Förutom en omfattande analys av underhållsmodeller, innehåller avhandlingen en fallstudie på Malmbanan. Studien har analyserat geometrins nedbrytning under en tidsperiod på ett helt år mellan åren 2004 och 2010. Det ger svar på vilken del av banan och under vilken tid på året förekoms av fel är mest vanliga. Iman Aresteh Khouy föreslår en analysmodells som tar hänsyn till inspektionstid och därefter en underhållsfri planeringshorisont, där bl a hänsyn tas till kostnader och risk för olyckor pga dålig på spårkvalitet. En annan del i hans modell handlar att simulera spårgeometrins nedbrytning kopplat till hur effektivt underhållet är.
